Vi föds alla med olika egenskaper.
En del barn är modiga, andra försiktiga.
Någon är impulsiv, en annan noggrann och eftertänksam.

I en bra miljö blir egenskaperna till förmågor:
Att vara impulsiv kan göra ett barn kreativt och snabbtänkt.
Att vara försiktig kan göra ett barn omtänksamt och klokt.

Men när barnets behov inte bekräftas – eller när det blir missförstått – ökar stressen och dränerar barnets energi. Till slut blir barnet utmattat.

Den impulsiva blir “stökig” i klassrummet.
Den försiktiga blir “blyg” och känner sig utanför.

Alltför ofta tolkas dessa förstärkta egenskaper som symtom – och barnet får en diagnos som ADHD eller autism.

Vi vänder på perspektivet.
I stället för att diagnostisera barnet fokuserar vi på samspelet mellan barnet och dess miljö. När vi förstår barnets behov minskar stressen – och barnet kan återhämta sig och fungera väl.

Det handlar alltså inte om arv eller miljö – det handlar om både och.